AMFs styrelse har utsett Johan Sidenmark till ny VD för AMF. Han tillträder sin nya befattning den 1 augusti 2012.

Johan Sidenmark är född 1965 och har en lång erfarenhet av bank och försäkringsbranschen. Han är för närvarande vd för Nordea Life Holding AB och ansvarig för Nordeas samtliga livförsäkrings- och pensionsbolag i tio länder. Han har arbetat i ledande befattningar inom Nordea sedan 2002 med kapitalförvaltning och rådgivning. Johan Sidenmark har även under 1990-talet arbetat på Mercer, Watson Wyatt i London och på ProSecur. Han sitter i flera styrelser inom Nordea koncernen, uppdrag han lämnar senast i samband med tillträdet på AMF.

-       Det är en stor ära att få denna möjlighet. Jag ser AMF som ett mycket välskött pensionsbolag med starka finanser och genomtänkta produkter. Tjänstepensionen utgör en allt viktigare del av pensionen och jag tror att alla som jobbar i pensionsbranschen drömmer om den här chansen, säger Johan Sidenmark.

-       Johan Sidenmark motsvarar våra högt ställda krav på en erfaren, balanserad ledare. Han har en gedigen branscherfarenhet och kan därigenom snabbt komma in i rollen med att fortsätta stärka och utveckla AMFs ledande position. Styrelsen är mycket tacksam för det gedigna arbete som Ingrid Bonde gjort för AMF. Och vi är trygga med att Johan Sidenmark kommer att kunna fortsatt utveckla AMFs långsiktiga fokus på traditionell försäkring, hög avkastning och låga avgifter, säger Göran Gezelius styrelseordförande AMF.

Johan Sidenmark kommer att erhålla ersättning och förmåner i nivå med tidigare vd.

Johan Sidenmark tillträder som vd den 1 augusti. För tiden fram till dess är Peder Hasslev tillförordnad vd efter Ingrid Bonde vars anställning hos AMF upphör den 12 maj.

Vi på Michaël Berglund Executive Search önskar Johan Sidenmark lycka till i sin nya roll.

Mansdominansen i svenska bolagsstyrelser och ledningsgrupper måste brytas, men det saknas i dag styrmedel för att nå målen. Bolagskoden kräver i dag att börsbolag strävar efter en jämställd styrelse, men formuleringen är inte nog – det krävs en tydligare bild av ansvaret. En förändring i Bolagskoden där styrelser avkrävs en förklaring till bristande jämställdhet är en effektiv och realistisk åtgärd, skriver Sten Bauer och Åsa Nelhans, advokater på Baker & McKenzie.

AllBright *, en svensk stiftelse med målsättningen att öka andelen kvinnor i svenska bolagsstiftelser, släppte tidigare i år sin rapport över läget 2012. I rapporten lyfts de svenska företag som är bäst respektive sämst för kvinnor ur karriärsynpunkt och resultaten är ganska nedslående, om än inte förvånande. Rapporten visar att endast 19 av börsens 254 bolag har en jämn könsfördelning enligt EU:s definitioner och att 100 av börsbolagen inte har en enda kvinna i ledningsgruppen. Den kvinnliga representationen i svenska börsbolags styrelser är något bättre, men könsfördelningen är långt ifrån jämn. Dessutom verkar ökningen av andelen kvinnor i styrelserna ha avstannat.

Den här problematiken beskrivs tydligt i Anna Ekelunds artikel ”Det är män som inte vill och inte kan” i Dagens Industri den 17 april 2012. Det är tydligt att det krävs ett styrmedel för att få bukt med den låga andelen kvinnor i bolagens styrelser och på sikt även öka antalet kvinnor i ledningsgrupper och på chefspositioner. Ett sådant styrmedel skulle kunna vara en förändring av Bolagskoden.

Sverige lyfts ofta fram som en förebild när det gäller jämställdhet. Tittar man närmare på svenska bolags styrelser och företagsledning är det tydligt att vi knappast är någon föregångare när det kommer till ledning och makt i näringslivet. Även om resultatet kanske inte är speciellt förvånande är det beklämmande – inte bara ur ett jämställdhetsperspektiv – utan också (och främst) för att bolagen går miste om den värdefulla kompetens som mångfald ger. I slutändan kommer avsaknaden av kvinnor i det svenska näringslivet försämra svenska bolags konkurrenskraft.

Debatten om jämställdhet i näringslivet pågår inte bara i Sverige utan också runt om i Europa. EU-kommissionens åtgärd att ge europeiska bolag möjligheten att frivilligt skriva på ett löfte om att öka den kvinnliga styrelserepresentationen, ”Women on the board pledge for Europe” har inte gett tillräckligt resultat. En undersökning som tagits fram inom Baker McKenzies kontor i Europa visar att åtgärder och lagförslag för att främja jämn könsfördelning i styrelserummen har införts eller diskuteras i bland annat Storbritannien, Frankrike, Spanien, Tyskland, Nederländerna och Italien.

Som exempel kan anges att både Spanien och Frankrike har infört lagstiftning om kvotering för börsbolag av viss storlek, innebärande att andelen kvinnor i styrelserna skall öka till 40 procent till 2015 respektive 2017. I Storbritannien har det föreslagits mjukare åtgärder, bland annat förändringar av den engelska bolagskoden så att börsbolag måste implementera en jämställdhetspolicy och årligen publicera dess innehåll.

I Sverige verkar de flesta vara överens, eller påstå sig vara överens, om vikten av jämställdhet i näringslivet. Frågan har gång på gång ställts varför ingenting händer. Att förstå grunden till problematiken är givetvis viktigt och diskussionen måste hållas varm för att vi ska komma till rätta med den ojämna maktfördelningen mellan män och kvinnor. Men det kan te sig skrattretande att vad som åtminstone i teorin borde vara så enkelt (befolkningen består trots allt av hälften kvinnor och hälften män och kompetensnivån beror snarare på individen än på könet), en bit in på 2000-talet i praktiken verkar vara näst intill omöjligt. Det är det dags att vidta åtgärder.

Ett bolagsrättsligt styrmedel som skulle kunna påverka och förhoppningsvis förbättra den snedvridna könsrepresentationen i svenska börsnoterade bolags styrelser är Bolagskoden. I dagsläget krävs endast att bolagen skall sträva efter en jämn könsfördelning, men bestämmelsen är för vagt skriven för att det ska gå att avgöra om ett bolag lever upp till kravet. Vi anser att nuvarande bestämmelse är tandlös. En tydligare bestämmelse där bolagen faktiskt får förklara anledningen till varför styrelsen inte är jämställd skulle ge större effekt.

STEN BAUER & ÅSA NELHANS
advokater vid Baker & McKenzie advokatbyrå

* Michaël Berglund Executive Search samarbetar med Allbright. Styrelseordförande för Allbright är Michaëla Blomquist, VD Michaël Berglund Executive Search

– Vi i styrelsen är mycket nöjda med att Adam F Laurén har accepterat att tjänstgöra som tillförordnad vd. Efter alla förändringar som vidtagits det senaste året står Sjätte AP-fonden stabilt. Nu är det fullt fokus på att investera och utveckla befintliga innehav, säger Ebba Lindsö, styrelseordförande Sjätte AP-fonden.

Adam F Laurén tillträder som tillförordnad vd den 1 maj, då Marianne Dicander Alexandersson avgår som vd.

Arbetet med att hitta ny vd har inletts och Michaël Berglund Executive Search har valts ut som rekryterare.

För mer information:
Ulf Lindqvist, kommunikationschef Sjätte AP-fonden: 0708 – 74 10 48
 

Regeringen har i dag utsett Anders Danielsson till ny generaldirektör för Migrationsverket. Han är i dag chef för SÄPO och tillträder sin nya tjänst den 23 april 2012.

- Anders Danielsson övertar ansvaret för en stor och viktig myndighet som ska verka för en långsiktigt hållbar, effektiv och rättssäker migrationspolitik. Hans omvittnat goda förmåga att leda stora organisationer och att driva förändrings- och effektivitetsarbete kommer att vara ovärderligt för Migrationsverket och regeringen, säger migrationsminister Tobias Billström.

- Jag har arbetat hela mitt yrkesliv inom Polisen, men lämnar nu den verksamheten. Att vara chef för Migrationsverket innehåller emellertid i mycket samma typ av utmaningar. Det handlar om att tolka och tillämpa regelverk som har stor – ibland helt avgörande – betydelse för enskilda individer. Mänskliga rättigheter och rättssäkerhet har samma centrala plats i min nya roll, säger den tillträdande generaldirektören Anders Danielsson.

Fakta Anders Danielsson
Anders Danielsson är 58 år gammal och jur. kand. från Lunds universitet. Han är sedan 2007 chef för Säkerhetspolisen. Åren 2002-2007 var Danielsson länspolismästare i Skåne och dessförinnan chef för Utvecklings- och strategiavdelningen vid Rikspolisstyrelsen.

Kontakt
Linda Norberg
Pressekreterare hos Tobias Billström
08-405 57 96
070-226 09 04

Johan Rahm
Presschef Migrationsverket
010 485 51 55

Vi på Michaël Berglund Executive Search önskar Anders Danielsson lycka till i sin nya roll!

Per Almgren blir ny vd på Stiftelsen Natur & Kultur. Han tar över efter Eva Swartz Grimaldi som efter sju år går vidare mot nya utmaningar. Per Almgren kommer närmast från KF-ägda PAN Vision där han varit vd sedan 2006.

– Vi gläder oss åt att Per Almgren blir Natur & Kulturs nye vd. Med Pers bakgrund och personlighet är vi övertygade om att han på ett framgångsrikt sätt kan ta över efter Eva Swartz Grimaldi när hon nu efter sju framgångsrika år som vd bestämt sig för att gå vidare, säger stiftelsens ordförande Anders Ullberg.

– Det ska bli mycket spännande att ta sig an de utmaningar och möjligheter som Natur & Kultur står inför. Med lång erfarenhet av medie- och förlagsbranschen, och inte minst vana att arbeta med affärsutveckling kring digitala utmaningar, hoppas jag kunna tillföra ett viktigt värde till Natur & Kultur, säger Per Almgren.

Per Almgren har tidigare bland annat varit förlagschef inom Liber och haft ett antal chefsbefattningar inom MTG. Han har också arbetat med mediefrågor på Kulturdepartementet och EU-kommissionen. PAN Vision, där han varit vd sedan 2006, bedriver distributions- och förlagsverksamhet inom dataspel, film och hemelektronik.

Natur & Kultur har under de senaste åren intagit en stark position på den svenska förlagsmarknaden, bland annat med en kraftig ökning av digitala produkter på läromedelssidan.

– Natur & Kulturs starka finansiella ställning skapar goda förutsättningar för stiftelsen och förlaget att fortsatt spela en viktig roll i branschen, säger Per Almgren.

Per Almgren tillträder som vd under maj/juni. Eva Swartz Grimaldi arbetar kvar på förlaget fram till dess.

För mer information kontakta:

Per Almgren: 0706 50 92 33
Anders Ullberg, styrelseordförande Natur & Kultur: 0706 32 63 71

Vi på Michaël Berglund Executive Search önskar Per Almgren lycka till i sin nya roll!

Intellectas styrelse har beslutat att utse Yann Blandy till ny vd och koncernchef för koncernen. Yann Blandy är idag verkställande direktör för Cision Europe och tillträder sin nya tjänst senast den 13 augusti 2012. Richard Ohlson, som har beslutat sig för att gå i pension, kvarstår som koncernchef fram till dess.

Yann Blandy är född i Frankrike 1971, utbildad på Sorbonne i Paris och har bott i Sverige sedan 1995. Han har lång erfarenhet av såväl försäljning som företagsledning och har sedan 2007 haft ledande positioner inom Cision, senast som vd för Cision Europe. Cision Europe är en verksamhet med ungefär 300 anställda i sju länder.

- Efter en gedigen rekryteringsprocess är jag och styrelsen mycket nöjda att kunna presentera Yann Blandy som ny koncernchef på Intellecta. Yann är fokuserad på tillväxt och resultat. Han har i sina tidigare positioner visat på en tydlig ledarprofil med stark analytisk förmåga i kombination med ett stort intresse för människor, vilket passar perfekt in i rollen som koncernchef för Intellecta, säger Mats Lönnqvist, styrelseordförande för Intellecta.

- Jag är väldigt glad för min nya roll. Intellecta är Sveriges ledande kommunikationskoncern och består av många spännande företag och starka varumärken som tillsammans borgar för starka kunderbjudanden. Jag ser fram emot att leda företaget och implementera Intellectas nya strategi, säger Yann Blandy, tillträdande koncernchef för Intellecta.

Intellectas koncernchef Richard Ohlson fortsätter i sin nuvarande roll fram till dess att Yann Blandy tillträtt senast den 13 augusti 2012, och kommer att kvarstå i Intellectas styrelse.

Richard Ohlson är grundare av Intellecta 1981 som år 2000 blev förvärvat av dåvarande börsbolaget Tryckindustri. Richard Ohlson har varit koncernchef sedan 2006 och är en av bolagets större aktieägare. Bolaget har mer än fördubblat omsättningen under Richards ledning.
 
För mer information, vänligen kontakta:
Richard Ohlson, vd och koncernchef Intellecta AB
010-212 2005, 070 975 99 11, richard.ohlson@intellecta.se
Lotta Boman, informations- och kommunikationschef Intellecta AB
010-212 23 45, 070 735 0702, lotta.boman@intellecta.se

Vi på Michaël Berglund Executive Search önskar Yann Blandy lycka till i sin nya roll.

Vid en pressträff på Näringsdepartementet på måndagen meddelade it- och energiminister Anna-Karin Hatt att regeringen beslutat utse Erik Brandsma till ny generaldirektör för Energimyndigheten.
 
- Energimyndighetens ansvarsområde är både omfattande och avgörande för den pågågående energiomställningen. Kraven på den person som ska leda myndigheten är höga. Med sin kompetens, breda internationella bakgrund och engagemang för frågorna och de utmaningar som energisektorn står inför så är Erik Brandsma rätt person för uppdraget, säger it- och energiminister Anna-Karin Hatt.
 
Erik Brandsma kommer ursprungligen från Nederländerna och är utbildad skogsingenjör. Han har bred erfarenhet präglad av uppdrag kopplade till miljö- och hållbarhetsfrågor. Bland tidigare arbets- och uppdragsgivare märks OECD och FN. Närmast kommer Erik Brandsma från E.ON och Vattenfall där han ansvarat för företagens hållbarhetsarbete och samhällsansvar (CSR).
- Jag är mycket glad att Erik Brandsma har tackat ja till att som generaldirektör för Energimyndigheten vara med och leda omställningen till ett långsiktigt hållbart energisystem, säger Anna-Karin Hatt.
 
Energimyndigheten har ett brett ansvar för frågor som berör alltifrån tillförsel till användning av energi av olika slag. Det innebär bland annat att verka för en trygg tillgång på el och annan energi, samt att bidra till omställningen till ett ekologiskt uthålligt energisystem. Energimyndigheten är lokaliserad till Eskilstuna där de idag har över 300 anställda och omsätter ett anslag på ca 2,5 miljarder kronor per år. Erik Brandsma tillträder under våren och efterträder tillförordnad generaldirektör Andres Muld.

Vi på MIchaël Berglund Executive Search önskar Erik Brandsma lycka till i sin nya roll.

En superstjärna i konstens värld, som kan allt och känner alla. Daniel Birnbaum, chef för Moderna Museet i Stockholm, är ett socialt geni som balanserar lättsinnighet med intellektuell skärpa. Men hur är han som ledare? Han beskrivs som en kombination av ­pojken med guldbyxorna och Jesus. Folk följer honom. Resten tycks inte spela någon roll. Läskig, obehaglig, äcklig. Det är starka ord som används för att beskriva Moderna Museets chef Daniel Birnbaum.

Eller förlåt, ”överintendent”, som det heter på musei­språk.

Men orden uttalas med ett snett leende och lite spelad avundsjuka för att beskriva hans fördelar: Daniel Birnbaum är läskigt begåvad, har en obehagligt hög kapacitet och han är äckligt framgångsrik.

Ett annat vanligt sätt att beskriva Daniel Birnbaum är att använda ”räk- mackan”­ som metafor. Han är akademiker­sonen som föddes rakt in i kultureliten, omgiven av kärleksfulla och omhändertagande storasystrar och föräldrar. Han studerade filosofi, började skriva kulturkritik, blev ett aktat namn i konstkretsar och fick sedan några av de finaste jobben i branschen.

Inte en motgång så långt ögat når. Inga brister, inga repor i lacken.

”Det är nästan retsamt”, säger en gammal medarbetare, med den där spelade avundsjukan i rösten.

”Han är pojken med guldbyxorna”, som en nuvarande medarbetare säger.

Att Daniel Birnbaum i mitten av 2010 utnämndes till chef för Moderna Museet kan ha varit den minst uppseendeväck­ande nyheten i svensk konsthistoria. Inte ett enda ögonbryn lyftes. Han toppade listan över tänkbara kandidater till att bli Lars Nittves efterträdare och ryktet om att han skulle få jobbet skaffade sig ett ointagligt försprång när Daniel Birnbaum i början av året sa upp sig från sitt jobb som rektor på ansedda konstskolan Städelschule i Frankfurt, ungefär samtidigt som Lars Nittve förkunnade att han tänkte byta jobb.

Men så hade han redan, långt innan jobbet på Moderna Museet, i samband med att han ledde konstbiennalen i Venedig, blivit utsedd till ”konstvärldens Jesus” av en tidskrift, och till den fjärde mest inflytelserika personen i världen inom internationell samtidskonst av en annan.

De som har kantat den palmbeströdda vägen fram till Skeppsholmen har alla fångats av stockholmarens starka karisma, stora kunskap och omtalade ledarskap.

Daniel Birnbaum sätter spår.

”När jag ställs inför en svår situation brukar jag fråga mig ‘hur skulle Daniel ha gjort’”, säger en före detta kollega.

Daniel birnbaum och Lars Nittve påbörjade sin resa fram till Moderna Museet från samma punkt: konstkritiken.

Att en kritiker blir chef på en kulturinstitution kan låta en smula märkligt för den oinvigde, men är snarare regel än undantag i den här världen.

Birnbaum började sin kritikerbana ­som en del av kulturtidskriften KRIS redaktion och kom en vårdag i slutet av 1980-­­talet upp på tidningen Expressen med ett par arbetsprover i handen. När han fick jobbet blev det snart uppenbart att han inte bara var en stor begåvning utan även också en social tillgång på redaktionen.

Vid den tiden – och kanske till viss del fortfarande – rådde ett krig mellan kultursidorna på Expressen och Dagens Nyheter. Den sistnämnda var den tunga, dystra storebrodern som tog allt på blodigt allvar, medan kvällstidningen hade sin förebild i en brittisk tidningstradition och strävade efter att vara ”smart med en klackspark”.

Det skulle kunna vara en beskrivning av Daniel Birnbaum.

”Han var så intellektuell att han kunde kosta på sig att skriva lättsinnigt”, säger en person som var med på den tiden.

Birnbaum beskrivs som ”charmig” och ”lättsam”, ord som knappast yppas särskilt ofta i hans bransch och än mer sällan är avsedda som en komplimang.

”Konstvärlden är den mest skitnödiga av alla kultursektorer. Det finns en karikerad bild av konstkritikerna som extremt pre­ten­tiösa och som ser allting genom ett ­teo­retiskt raster. De bär svarta kläder, gärna polotröja, och glasögon. Den är ofta sann. Men om man, som Daniel, föds in i ett skrå har man ofta en mindre romantisk bild av det”, säger en person som följt den Birnbaumska resan på nära håll.

Redan på expressens kulturredaktion noterades Birnbaums höga arbetsmoral. Då som nu betraktades den som en naturlig följd av att han älskar vad han gör.

”Han drivs av lust samtidigt som han är intellektuellt skarp”, säger en före detta medarbetare.

Den omåttligt framgångsrike musei­chefen Lars Nittve var bra på att hålla tal till medarbetarna. Han talade länge och gärna om sig själv. Ofta återkom han till att medarbetarna, konsten och museet – och sannolikt även han själv – höll ”världsklass”.­

Birnbaum är lite mindre pompös i sin framtoning. Han lindar inte in budskapet, och orden som kommer ur hans mun ­misstänks aldrig för att vara tomma.

”Jag blir entusiastisk över hans idéer. Däremot entusiasmerar han mig inte genom sin kommunikation”, säger en ­medarbetare och sätter fingret på ett problem som omgärdar inte bara Daniel Birnbaum utan museivärlden i stort.

Det är knappast en plats där The Toyota Way vinner framgångar. Inte heller den svenska konsensusmodellen. Många vittnar om att det finns otydlighet när det gäller krav på ledarskap i denna bransch. Här premieras konstnärlig integritet och kompetens framför traditionellt ledarskap.

Men för att nå riktig framgång som ­museichef krävs en dubbelkompetens, som innefattar både det konstnärliga och det traditionella.

Att Daniel Birnbaum har denna dubbel­­kompetens skriver de flesta i hans omgivning under på. Han är snabb att fatta beslut och har en god analytisk förmåga. Samtidigt som han gärna rådfrågar andra, är han tydlig med att han har sista ordet.

Han kan bli arg – väldigt arg – och irriterad om det förs tjurskalliga resonemang eller om någon vill slänga in lite grus i maskineriet bara för att bevaka sitt revir. Men han är samtidigt prestigelös nog att kunna backa om det visar sig att han har blivit arg av fel anledning. Eller fattat ett felaktigt beslut.

Det ger honom mycket tillbaka, inte minst medarbetarnas förtroende.

”Det är inte ett kraftfullt ledarskap. Men han skapar entusiasm omkring sig. Han involverar dem som jobbar med honom i alla processer. Däremot går han alltid in och tar ansvaret”, säger en person.

Daniel Birnbaum har valt att dela ledarskapet med vice överintendent Ann-Sofi Noring, som tidigare jobbade nära Nittve.

Här borde det vara upplagt för en kollision mellan två typer av ledarskap, men det delade ledarskapet beskrivs som friktionsfritt och ”överraskande bra”. Att Ann-Sofi Noring kallas för en ”administrativ begåvning” betyder inte, som man skulle kunna tro, att Birnbaum sköter det kreativa och Noring pappersarbetet.

Men vem gör vad? Flera medarbetare efterlyser lite tydlighet i rollfördelningen.

”Hur de interna vägarna ser ut är det ingen som riktigt vet”, säger en.

Desto tydligare var Daniel Birnbaum när han som nytillträdd chef bestämde att museets fotosamling skulle visas för allmänheten i sin helhet.

Normalt sett tar det omkring två år att förbereda en utställning (höst­ens och vinterns stora utställning Turner Monet Twombly tog närmare åtta år, vilket är ovanligt lång tid), men nu skulle den ut omedelbart. Beslutet fattades i november och i februari öppnades den.

Det var ett uttryck för Birnbaums vilja att dels i högre utsträckning använda ­museets egna samlingar, dels platta till den pyramidformade organisationen.

Och ja, tilltaget fick människor att ”gå utanför boxen, ta sig över gränserna och prata med varandra utanför sina respek­tive avdelningar”, som någon säger.

Men det var inte en billig seger.

”Folk har fått vända ut och in på sig själva. De är lite trötta nu”, säger en med­arbetare.

Bryr sig Daniel Birnbaum om det? Nja.

”Han har inga sympatier för att folk inte orkar. Men jag tror absolut inte att det handlar om arrogans utan bara ett sätt att förhålla sig till arbetet. Han vägrar begränsas”, säger en person med chefsbefattning inom Moderna Museet.

Daniel Birnbaum verkar i det närmaste vara självförsörjande när det gäller energi, eftersom han får ägna sig åt det han älskar, vilket ger lika mycket tillbaka.

Han håller väldigt mycket i huvudet, men lyckas behålla allting där. Han bjuder gärna på kaffe ur sin espressobryggare på rummet, han kom­mer gärna lite sent till mötet, direkt från cykeln, med håret på ända. Hans skriv­bord är oftast ganska rent, eftersom han inte gillar pappershantering – han skriver knappt mejl – utan föredrar att prata.

Den som anställer Daniel Birnbaum får tillgång till ett enormt nätverk. Han känner i princip alla på den internationella konstscenen och är mån om att låta detta nätverk prägla de verksamheter som han leder. Han initierar samarbeten med ­konstnärer och högskolor och eftersträvar ett ständigt flöde av idéer och tankar.

Detta präglade redan hans första chefsjobb då han i slutet av 1990-talet var direktör för Iaspis, Konstnärsnämndens internationella program för bild- och formkonstnärer. Genom dörren till hans stora rum strömmade konstnärer in och ut. Daniel Birnbaum lyckades hålla isär dem alla och fokusera på vad som var hans uppgift.

”Det fanns en stor rörlighet, men ingen rörighet”, säger en person som var med på Iaspis-tiden.

Jobbet på Iaspis innefattade ansvar för en handfull människor i en organisation som inte var traditionellt hierarkisk.

”Där måste man släppa prestigen och tyd­liggöra vad som är målet och sedan släppa fram medarbetarna. Det går inte att detaljstyra. Det skulle bara hämma kreativiteten. Men Daniel är prestigelös”, säger en person som var med då.

”Han ser folk, ser deras entusiasm.Dessutom är han entusiast själv. Rummet förändras när han kliver in i det”, säger en annan person.

Men med tanke på att inte heller hans nästa jobb, det som rektor på Städelschule i Frankfurt, innefattade något större personalansvar (även om det innefattade en och annan fajt med sura professorer, liknas hans uppdrag där mer vid projektledarens), är det intressant att fråga sig hur det kommer sig att han lyckats så bra på Moderna Museet, som ju trots allt har 150 medarbetare och dessutom staten som uppdragsgivare?

Det krävs ännu en bibelliknelse för att bäst förklara hans framgång: ”Folk vill följa honom. Han har så stor trovärdighet i sin kunskap att folk vill vara med honom”, säger en person med inblick i arbetet på Moderna Museet.

Men alla goda sidor har en baksida och det där med att Daniel Birnbaum helt saknat motgångar stämmer inte. Det senaste året har gett honom åtminstone två rejäla repor i lacken. Den första gäller Moderna Museets filial i Malmö, som i höstas drabbades av sparkrav på två miljoner. Det fick till följd att chefen Magnus Jensner hoppade­ av i protest och orsakade rabalder på tidningarnas kultursidor. Birnbaum klev in och lyckades – mycket tack vare sin charm, sin stora diplomatiska förmåga och löften om hög kvalitet – få alla att sitta ned i båten och ro vidare.

Den andra repan handlar om kommunikationsavdelningen på Moderna Museet, som under 2011 upplöstes och spreds ut på olika avdelningar. Orsaken är ekonomisk; Birnbaum vill frigöra sig från fasta kostnader för att få pengar till att göra inköp till konstsamlingen. Och när kommunikationschefen fick nytt jobb valde Birnbaum att helt enkelt inte ersätta henne.

Av samma anledning har han lyckats dra in fem andra tjänster, som också har blivit vakanta på naturlig väg. För Daniel Birnbaum är detta en fråga om frihet; att inte göra Moderna Museet beroende av sponsorer, utan klara sig med sitt eget kapital.

Medarbetarna delar sin chefs vurm för frihet, men inte detta grepp. Uttryck som ”hål i huvudet” och ”svek” används för att uttrycka medarbetarnas känslor.

”Ja, det har skapat oro bland många. Och det gör Daniel bekymrad. Men han ser det här som ett försök och kan säkert tänka sig att backa om han märker att det inte funkar”, säger en medarbetare.

Så hur sitter egentligen guldbyxorna på konst-Messias, så här femton månader in på det nya jobbet? Jo, ganska bra. Det skulle möjligen vara det där med kommunikationsavdelningen och Malmö som skaver lite, men det får sannolikt inte Daniel Birnbaum att sova dåligt om nätterna. Snarare känner han sig förmodligen nöjd när han konstaterar att han på så kort tid lyckats sätta sin egen tydliga prägel på denna nationalklenod. Han har åstadkommit det flöde av idéer och konstnärliga utbyten som han har strävat efter. Och ledarskapet har framgångsrikt hängt med av bara farten

Hans egen ambition med Moderna Museet­ har varit att återskapa den känsla som han själv fick när han som barn be­sökte museet tillsammans med sina för­äldrar. Huruvida han känner att han har lyckats kan bara han själv svara på.

Men förmodligen är han äckligt nöjd.
Av: Fredrik Emdén

Michaël Berglund Executive Search rekryterade Daniel Birnbaum till Moderna Museet 2010

Hela 40 procent av de svenska börsbolagen saknar helt kvinnor i sina ledningsgrupper. Bland företagen på jämställdhetens svarta lista finns börsjättar som Lundbergföretagen och Scania.

”Vi i Sverige tycker att vi är väldigt jämställda, men det stämmer inte”, säger Michaëla Blomquist, vd för Michael Berglund Executive Search och styrelseordförande i stiftelsen Allbright. Det är betydligt sämre än i exempelvis USA, där motsvarande siffra för de 500 största företagen är 27 procent.

Allbrights vd Rebecca Lucander säger att syftet med undersökningen är att starta en dialog med börsbolagen. ”Rekryteringar ska baseras på meriter och inte på kön. Eftersomkvinnor i dag är i majoritet på landets högskolor och universitet kommer de i framtiden att vara mer högutbildade än män. Det är oerhört viktigt att näringslivet tar till vara på den kompetensen”, säger hon.
 
Undersökningen visar att fler kvinnor i ett företags styrelse inte leder till fler kvinnor i den operativa ledningen. Där emot är sannolikheten större att en kvinna rekryteras till ledningsgruppen om bolaget redan har en kvinnlig vd.

Siffrorna baseras på en ögonblicksbild från 2012. Bäst på att få in kvinnor ledningen var East Capital Explorer. Investeringsbolaget har tagit ett jättekliv upp till förstaplatsen, från en mindre smickrande 207:e placering i fjol.

De bolag som helt saknar kvinnor i ledningen hamnar på Allbrights svarta lista. Där finns flera riktiga tungviktare som lastbilstillverkaren Scania, byggbolaget Peab och Fredrik Lundbergs maktbolag Lundbergföretagen. Sämsta bransch är kraftförsörjning. Ett av de bolag som har parkerat i botten på listan är Arise Windpower. ”Vi jobbar med teknik och vindkraft och där är andelen kvinnor låg generellt. Den tunga industrin och elbranschen är mansdominerad av hävd. Om man tittar på specifik teknikkompetens är urvalet begränsat”, säger Arise Windpowers vd Peter Nygren.

Arise Windpower besöker bland annat grundskolor och gymnasier för att locka fler människor till branschen. Peter Nygren hoppas att på så sätt få in fler kvinnor på ledande positioner inom kraftindustrin.

”Man måste börja tidigt. Vi vill bygga ett intresse för energi- och miljöfrågor.  Jag tror att det kommer med tiden”, säger han.

Allbrights ordförande Michaëla Blomquist arbetar själv med rekrytering av chefer till näringslivets topp. Hon säger att ett av målen med undersökningen är att slå hål på myter om kvinnor i ledningsgrupper. ”En föreställning är till exempel att kvinnor inte vill ta uppdrag i ledningen. Visst finns det en del kvinnor som inte vill, men det kan inte vara såhär många. Det är helt omöjligt”, säger hon.

I Svenska Dagbladet kommenterade Sven Hagströmer, stiftelsens initiativtagare och finansiär undersökningens resultat: ”Hela kapitalismen bygger på idén om meritokrati, att det är kompetens som ska belönas. Jag vill försöka påverka mig själv och mina kollegor i näringslivet att göra någonting åt det här. Åsidosätter man meritokratins krafter så kommer kapitalismen att gå åt helvete.”

Fakta om undersökningen
I undersökningen ingår 254 svenska börsbolag. 40 procent av dem saknar helt kvinnor i sina ledningsgrupper. Bara en fjärdedel av bolagen har mer än 25 procent kvinnor i ledningen. Stiftelsen Allbright ligger bakom undersökningen. I Allbrights styrelse sitter bland andra Sophia Bendz, global marknadsdirektör på Spotify, journalisten Dilsa Demirbag-Sten och finansmannen Sven Hagströmer. VD är Rebecca Lucander

För mer information om Allbright, se www.allbright.se